Kvartersbränderna i Göteborg

Instängd inom vallgravar och bastioner reste sig det ursprungliga Göteborg. Husen kom att ligga tätt utmed smala gator och gränder. Så gott som alla byggnader var uppförda i trä, och några brandmurar skiljde dem inte åt, så när eldsvådan kom lös, var det nästan inget som hejdade den, utan hela kvarter och stadsdelar ödelades. 
Mer än 850 hus utplånades mellan 1792 och 1813 i Göteborg. Det innebar praktiskt taget all bebyggelse utom Kronhuset, Residenset och sockerbruket vid nuvarande Palace.

Staden i Lågor

Den första av de stora eldsvådor, som drabbade staden, inträffade natten efter nyårsdagen 1669 och ödelade hela tredje kvarteret mellan Kungsporten och Östra Hamnen samt stora Hamnen och Drottningporten, motsvarande den del av staden som ligger mellan Östra Hamn-, Norra Hamn- och Nygatorna samt drottningtorget. Sextio hus brann ner till grunden.
 Några månader senare, eller den 10 maj 1669, utbröt ännu en eldsvåda. Det var fjärde och femte kvarteren som gick upp i rök, eller staden norr om Hamnkanalen från Drottningporten i öster till Stora bommen i väster.
Flera publika byggnader strök med vid detta tillfälle: Kristine kyrka, som stod under byggnad och vars torn ännu inte fått kopparbeklädnad, Rådhuset, som då var en rätt oansenlig byggnad av trä, samt mynthuset vid Köpmansgatan bakom Kristine kyrka.
Inte mindre än 180 hus blev under denna eldsvåda lågornas rov, stora värden förintades, däribland dyrbara dokument, såsom magistratens protokoll, vilka förvarades i rådhuset.

I omgångar utplånades hela staden 

De tidiga stora bränderna åren 1669, 1721 och1746 var omfattande och ödelade hela kvarter i innerstaden.
År 1727 brann tull- och packhusen vid Norra Hamngatan. 

I en jättebrand år 1746 brann Kristine kyrka ner till grunden. Predikstolen och en Kristusbild från altaret räddades.
  Samtidigt eldhärjades artilleriets och fortifikationens byggnader, kommendanthuset och börsen vid Stora Torget (Gustav Adolfs Torg), sammanlagt 196 enskilda byggnader och 212 tomter. 
Väldiga värden gick förlorade och hundratals familjer blev hemlösa och trängdes i tält, primitiva baracker och Skansen Kronan blev nödbostad för de branddrabbade. 

Christine kyrka hade brunnit redan en gång tidigare.
  10 maj 1669 brann halva staden ner från Drottningporten till Stora Bommen som omfattade 80 hus, delar av Christine kyrka och Rådhuset med stadens protokoll.
  Kyrkan återinvigdes 1672 men förstördes alltså helt 75 år senare.

Skeppets murar kunde dock återanvändas.
 Den tyske amiralitetsbyggmästaren J A Reüss fick ansvaret för den nya kyrkan.
Byggandet gick långsamt och först trettio år efter branden påbörjades kyrktornet,
ritat av Carl F Adelcrantz. Kyrkan stod färdig 1783 och räknades då som stadens mest imponerande byggnadsverk.

  Branden 1746 medförde att man inrättade ständig brandvakt från 1748, man förordade tegelhus före trähus och utfärdade dispens för införsel av tegelsten från Amsterdam.
  Dispens kunde även ges för korsvirkesbyggen, som ju var billigare än både sten och tegelhus. 

Den mest ödesdigra tid, var vid sekelskiftet mellan 17-1800-talet. 1792 avbrändes stadsdelen mellan Brunnsparken, Östra Hamngatan och Vallgraven.
Året därpå tar elden nästan alla hus på Kvarnberget och tio månader senare rasar ännu en eldsvåda i nordstaden. 

En av de största bränder som drabbade Göteborg hände 20 december 1802 där 179 hus strök med och då även Domkyrkan, Synagogan och Evangeliska brödraförsamlingens hus. 2751 personer blev hemlösa. I två dygn flammar detta jättebål.
Två år senare bryter elden lös i ett hus vid hörnet av Kungs- och Magasinsgatorna. Med otrolig fart spred branden sig i de kringbyggda magasinen, som på denna tid fanns i området. Ner mot Västra Hamngatan gick eldhavet, men lågorna kastade sig även över till andra sidan Magasinsgatan. Här fick den en riktig näring i rucklerna på Stora Otterhällan, och inom 8 timmar är denna stadsdel en enda rykande ruinhög, och 8,000 människor av stadens fattigbefolkning stod husvilla.  
Den sista av forna tiders storbränder inträffade år 1813, då 96 hus lades i aska i det kvarter som begränsades av Sillgatan, Östra- och Norra Hamngatan samt Nils Ericsonsgatan. 

Götheborgs Allehanda Götheborg d.20.Dec.1802:

  Åter en olycklig dag för denna staden. Larmtrummor och kanonskott uppväckte med fasans dån idag klockan 1/2 3 på morgonen

  Stadens Innevånare; O hvilken anblick! Eldens grufliga Utbrott utur Buntmakaren Langes Hus hwid Kyrkogatan. Oaktadt de besta och riktigaste Anstalter till eldens dämpande genast företogos war det dock ingen möjlighet att hindra dess Utbredande åt de närmast belägna hus dels i avseende till gatornas trånghet dels för de tädt intill hwarandra med träd bebygda tomter, Med ett ord, alla de bygnader som voro belägna imellan Södra Stora Hamnen och Östra och Wästra Hamngatorna samt Wallen utom Gymnasiet blefwo alla eldens rof.

  Med största möda och det mäst oförtrutna arbete dämpades ändtligen eldens tyranni omkring kl tio om aftonen efter han med en grufwelig framfart i askhögar förwandlat denna Stads bäst bebygda Quarter, den wackra Domkyrkan, Biskopshuset, Stadt-Boktryckeriet och bägge Apoteken m.m. Det werkar som de sist förflutna tio åren denna Stads genomgångna eldsvådor tillsammans ej utbredt så mycken förödelse som denna. 

Förstäder och fartyg brann

Inte bara innerstaden brann, ödeläggelsen var vid flera tillfällen stor även i Haga, Masthugget och Majorna. Dessutom brann ibland båtar i hamnen och på redden. 
(hamnarna var då belägna i vallgravsbassängerna i stadens centrum)
 Det var allas skyldighet att ställa upp och hjälpa till med handräckning när det brann.
Alla rusade ut ur sina hus, ingen ville stanna inomhus när det brann.
Men även om 400(!) personer ställde sig på rad för att langa spänner för att förse brandslangarna med vatten så förslog det inte långt – mycket vatten skvalpade ut på vägen.

Man ska inte tro att brandskyddet negligerades förr, tvärtom lades mycket omtanke och arbete ner på detta, felet låg snarare på att det som gjordes var föga praktiskt och effektivt.

År 1792
  Stadsdelen mellan Brunnsparken, Östra Hamngatan och Vallgraven, 100 hus brann ner 600 familjer blev hemlösa

  År 1793
  Alla hus på Kvarnberget (utom tre) brann. 1400 människor vart utan hem

  År 1794 
  87 hus nerbrunna mellan Östra -, och Norra Hamngatan

Christine kyrka / Tyska kyrkan
Christine kyrka / Tyska kyrkan

År 1802
  178 hus förstörda och nära 3000 personer hemlösa 
Området mellan Östra -, Västra -, och Södra Hamngatorna samt Vallgraven.
 Hela dåvarande stadens affärscentrum med Domkyrkan och andra förnämliga byggnader totalförstördes.

 

Göteborgs Domkyrka före branden 1802
Göteborgs Domkyrka före branden 1802

År 1804
  Kungs- och Magasinsgatan, Stora Otterhällan. 8000 av stadens fattigbefolkning hemlösa och 218 hus försvann.

 År 1813
  Den sista av de forna tiders stora bränder inträffade vid Sillgatan (nuvarande Postgatan) då 96 hus lades i aska. 

 

Kronhuset och bodarna
Kronhuset och bodarna
Kronhuset uppfördes år 1643 - 55
Kronhuset uppfördes år 1643 - 55

Publicerad. 13 10 22